onsdag 2 februari 2011
känns som igår som vi åkte in till stan tillsammans.
jag hade 5 halsband och du hade någon fin tunika.
vi åkte tunnelbana till gullmarsplan,
för längre in kunde man inte åka med dig.
det fanns tunnlar.
vi gick till skanstull och tog bussen någonstans
till någon second hand-butik.
köpte kläder för en tjuga.
tog en latte på något fik och pratade om livet, pratade om Allt.
jag berättade allt för dig.
vi älskade varann, som inga andra.
den relationen vi hade till varann går inte att jämföra med något annat.
du var min förebild.
vi var extremt lika (vi är extremt lika).
jag vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget..
smärta.
ren smärta är det,
att få se dig såhär.
att få se dig såhär.
men jag lämnar inte din sida
älskade fina.. du ska få se att vi har rätt.