jag är trasig.
jag har gått av, på mitten.

har cyklat runt i hela stureby sen 18.30 idag.
ropat, kallat, stannat, letat, gråtit, ropat, kallat, stannat, letat, gråtit..
imorgon (läs idag) ska jag öppna på jobbet, 6.30. cyklar väl hemifrån runt 6, alltså om 4 timmar.
det är ingen idé att sova.
tänk om han kommer till porten..
tur i oturen den här gången, så rymde han hemifrån och inte hos någon annan.
han kan området här, men han blev ju ändå skrämd. så han kanske inte vågar komma tillbaka eftersom han inte är säker på ifall jag är här.
men det är jag.. kom hem nu flip.
det regnar.. och det är kallt.
kom hem..

<3

jag klarar inte mer.
allt går emot mig just nu.